Efterspelet till bomben har hittills varit exakt som man kunde tro. Ett slags misstrogen men ändå vänlig bestörtning. Hur kan det hända här, vi som är så snälla... Ja, nu hände det ju inte så mycket förstås. Tidningarna försöker ivrigt mjölka ur minsta uns av information runt det hela, och nu börjar det handla alltmer om hur fel det var av Carl Bildt att genast kalla händelsen för en terrorhandling. Men - det VAR ju en terrorhandling. Äpplen och päron blir medvetet sammanblandade, och så smyger man in lite andra frukter här och var, för att rikta uppmärksamhet mot olika håll. Så att inte folk ska bli ARGA. Det var ju ändå bara en vilseförd individ, en galning som det gått snett för. Ministrar, terrorexperter, imamer och Jan Guillou...alla verkar rörande eniga, utom kanske terrorexperterna.
Det finns en tendens i det här landet att vilja urskulda våldsbrott. Det beror alltid på något, den som begår brottet är störd pga samhället/omgivningen/dåliga kamrater etc., och om vi tar bort störningarna blir alla välanpassade och godsinta. På något lurt sätt är det alltid själva Sveriges fel. Fast nej, högerextremistiska våldsbrott urskuldas inte, dom tycks vara genuint ondskefulla. Religiöst eller vänsterextremistiskt våld betraktas på ett helt annat sätt.
Det finns en skevhet i det här, ett slags logiskt missljud. Jag ska tänka vidare på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar