Åhh, varför jobbar jag inte?!? Jag ska ju bli klar med Free-horoskopet idag, var det tänkt. Förutsättningarna är goda - Älskade K. är i Stockholm och träffar sin dotter och sin mamma, det är för kallt för att gå ut, jag har inga plikter typ städning som hänger över mig. En egen, tom dag, jag borde kunna koncentrera mig. Istället surfar jag planlöst mellan olika bloggar, halvkollar på en fotbollsmatch Arsenal-Fulham, skriver en rad då och då istället för att bara sätta mig ner och göra alltihop rakt av.
Men vad jag ändå har märkt under åren, är att jag har bra tajming. Om jag borde jobba men inte gör det , då betyder det att det inte heller är nödvändigt. Obs, detta är inget önsketänkande utan helt sant! När jag måste, när det brinner i knutarna och jag riskerar att t.ex. missa en lämning, då blir jag plötsligt hur snabb och effektiv som helst och allt blir alltid klart i tid. Klassiskt.
Men det vore skönt att nån gång få undan ett jobb i förväg, att inte invänta sista minuten-känslan och bränna på med den akutenergi man får då. I såna akutlägen brukar jag se mig själv utifrån, hur jag beslutsamt tar tag i vad det nu är som måste bli klart till en viss tid, och samtidigt tänker jag "Oj, nu börjar jag arbeta. Och jag fortsätter, värst vad jag håller på, jaha, det är tydligen bråttom." Förr, innan internet fanns var jag expert på att pricka in brevlådetömningen. Om jag hade jobbat i en vecka med t.ex. en lång artikel och jag visste att den måste läggas på lådan som tömdes kl. 16.00 på söndag, då stod jag där rätt nöjd och la på kuvertet 15.50. Och jag visste alltid exakt hur mycket jag måste jobba varje dag för att vara klar före kl. 16 på söndag. Efter att det hade hänt ett antal gånger förstod jag det här med inbyggd tajming.
Så, eftersom det går trögt idag hinner jag säkert göra resten imorgon. Hur det nu ska gå till, för imorgon blir det både julpyntande och glöggbjudning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar