Yakuniku. På en bra japansk restaurang. Ett jättestort fat med tunt skivad, rå entrecote, ett lika stort fat med tunt skivade råa grönsaker. En stekhäll vid bordet, och så sitter man hur länge som helst och steker kött och grönsaker och doppar i en extremgod sås innan man njutningsfullt slukar tugga efter tugga...oj oj!
Detta har ingen likhet med den kalopsliknande yakuniki man kan få på lunchrestauranger. Detta är en kulinarisk höjdare av stora mått. Älskade K. och jag åt ibland detta på Samuraj i Stockholm, först några sushibitar till förrätt och sedan var det dags för stekhällen! Vi beställde in extra kött, trots att det var ganska rikliga portioner redan från början, det gick inte att sluta äta!
Restaurangen bytte ägare eller nåt efter ett tag, och maten var fortfarande god men inte lika hundraprocentig. Det kan vara alla möjliga faktorer som påverkar yakuniki: att köttet inte är nog tunt skivat, att det saknar fett (då blir det inte lika gott, och man förstår verkligen vad det innebär att fett är smakbärande), att såsen inte är den "äkta" - den ska vara fyllig, lite stark, lite söt och lite, jag vet inte vad det är som gör det, nån magisk ingrediens?
Men när det allt stämmer, då är det en rätt i klass med vilken gourmetmat som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar