Matupplevelser: 1

För länge sen fanns det en liten Hare Krishna-restaurang i Uppsala. Den låg i S:t Eriks gränd och drevs av en trevlig ung tjej med eteriskt utseende och änglalik utstrålning. Jag jobbade på Carolina då och gick dit en dag för att äta lunch, helt utan förväntningar. Och där serverades en vegetarisk måltid med spännande kryddor, papadams, chutney och en sötsak till efterrätt. Nåt speciellt var det med den maten, för jag blev helt blown away! Som att  själen vidgades och jag skickades iväg en bra bit upp i luften. Jag var upprymd hela dagen och pratade om den fantastiska maten med alla jag träffade. Nästa dag var en lördag, men jag promenerade in till stan (vinter var det också) med ett enda mål i sikte: mer av den indiska maten. Det var inte full lika gott eller omtumlande den där andra gången, men jag blev i alla fall stamkund tills restaurangen stängde kort därefter. Den änglalika tjejen flyttade tyvärr utomlands.

Det är lite speciella regler runt Krishna-mat. Den är vegetarisk förstås men innehåller inte lök eller vitlök. Och så offras den till Krishna innan den serveras. Exakt hur det går till vet jag inte, men jag tror man ställer maten på ett altare eller nåt i den stilen. Var det det som åstadkom den magiska känslan som var på både inre och yttre plan? Jag har ingen aning, men det var en häftig och totalt oväntad upplevelse.

Det indiska köket tillhör fortfarande mina absoluta favoriter. En vällagad indisk måltid är nog rentav det godaste jag vet. Och det behöver inte alls vara Hare Krishna-mat, även om det ÄR nåt speciellt med den. En kulinarisk totalupplevelse har jag också fått på en restaurang i Nerja i Spanien som hette Balti Towers. (Men även den restaurangen var försvunnen när jag kom dit året därpå.)