Om böcker

När jag var 18 år hade jag två favoritböcker:
Brott och straff av Dostojevskij
Blecktrumman av Günther Grass

Nu gillar jag Marian Keyes och annan irländsk chiclit. Så kan det gå.
Dom irländska gladböckerna är kanske inte så intellektuellt högtstående, men dom är alltid väldigt välskrivna. Något man sällan kan säga om svenska böcker i samma lättsamma genre, och inte om svenska deckare heller. Igår läste jag första kapitlen i Kajsa Ingemarssons "Bara vanligt vatten", och det var ganska taffligt. Uppstyltat, uppsatsaktigt. Hoppas den tar sig. Jag tycker också att GW Persson hade rätt när han jämförde Camilla Läckbergs stilistiska nivå med Min Häst.
Språket blir mindre och mindre viktigt. Synd tycker jag. Nån som skriver bra är i alla fall Maria Ernestam. Varför ligger inte hon på bestsellerlistorna? "Caipirinha med döden" är helt suverän!